Lundans koja

När vi kom till Sassnitz på natten så började äventyret på riktigt. Den stora vanliga vägen till berlin var avstängd så vi fick åka dom små vägarna, det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Vi åkte genom täta skogar och alléer in i dom minsta byarna som inte fanns med på kartan, vi fick gissa oss fram vilken väg vi for fram, vi åkte hela natten och till slut var vi så trötta och utmattade så vi parkerade på en stor grusplan som var parkering till ett klassisk skräckfilmsliknande sjukhus. Vi somnade direkt och vaknade några timmar senare och fortsatte våran resa genom den Tyska landsbygden. Det tog oss närmare ett dygn att hitta rätt till en förort till Berlin. Men saken var den att vi fick inte åka så långt in i själva Berlin City utan ett godkännande klistermmärke som man kunde skaffa hos vägverket i Berlin. Å bara att hitta det stället med enbart hjälp av en karta och gatunamn tog en hel dag. När vi väl hade fått klistermärket skulle vi hitta till den delen av staden som Andreas bror Johans kompis bodde, där vi skulle få slagga. Bara det tog ett par timmar, alltså den som inte åkt bil i Tyskland kan inte förstå det kaos som är. Alla kör som idioter, folk byter filer 4 ggr på rad och tutar om man inte köt tillräckligt snabbt och det är hopplöst att hinna med att kolla på skyltar på vart man ska eftersom man har häcken full att hålla koll på alla bilar, mopeder och cyklister och fotgängare och dessutom spårvagnar. Det var många gånger vi borde ha krockat eller kört över nån fotgängare eller cyklist men någon högre makt var med oss hela tiden så det gick bra alla gångerna. Väl framme där vi bestämt möte med Johan och massa andra var vi helt slut. Vi följde med till en TrailerPark men där stannade vi inte länge, vi åkte till lägenheten där vi skulle bo och somnade som små grisar på soffan och sov fram tills nästa morgon.