Morgonen och förmiddagen började bra, vi kom upp i tid och lämnade Ilsa själv hemma hos Andreas för första gången, vi kom till träningen och lyfte skrot som två as och sen gick vi hem och drog i oss var sin shake, gick ut med Ilsa på lite längre promenix, när vi kom hem började jag damsuga och skura golvet, sen flöt eftermiddagen på. Men mot kvällen började jag känna inom mej en känsla, en känsla som inte kändes bra. Känslan av (nu ger jag upp, jag kommer aldrig bli smal och vacker, jag kommer aldrig komma in på utbildningen, det kommer gå åt helvete allt ihop. Jag försökte tränga bort den känslan i flera timmar, men sen gick de inte mer, när Andreas tog med sig Ilsa ut på sista kiss-rundan för natten så kom tårarna, hela jag var full av uppgivenhet. Gick och tappade upp ett bad, tände två doftljus och släckte ner, allt var tyst. Jag slöt ögonen och andades in genom näsan och ut genom munnen upprepade gånger, efter varje gång kände jag hur jag blev mer och mer lugn. Tillslut var den onda känslan borta. Nu känns allt bättre.
2 kommentarer:
usch inge roligt när det blir sådär... kan med känna så.. men man har sina dagar... hade verkligen en skitdag igår jag med... men det är bara och kämpa på det är inte så lätt... saknar dig massor kram
inge kul att du är ledsen av fel orsaker. Du är redan vacker gumman. puss och kram saknar dig b1
Skicka en kommentar