Men till sist så gjorde hon det som fick min att brista. Hon läste upp de namnen på människor som nyss avlidit. Min pappas namn sades och stora tårar rullade ner på min kind. Prästen såg mig (hon stod snett framför oss) log och sade nått medlidande med blicken...det känndes bra. Konstigt hur man kan blir påverkad positivt av människor som man igentligen föraktar. Konstigt detta inlägg blev, hoppas ja inte gjort någon rasande för mina åsiktet..men man har rätt till en egen åsikt..kanske inte å yttra den på en blog, men gör härmed en chansning, måste få ur mig det på nått sätt.
Lite bilder innifrån kyrkan. Karlstad Domkyrka som jag förövrigt är döpt i
1 kommentar:
Fint skrivet inlägg Sara.
Det du ska koma ihåg när saker känns jobbigt är att du har RÄTT att reagera hur du vill, analysera och vara arg, ledsen och förbannad. Du har rätt till alla dina känslor och tankar och det är bra att du skriver ner dom istället för att du trycker in dom inom dig.
Din pappa var och förblir din pappa även om han inte finns bland oss mera.
Du har rätt att sörja på ditt eget sätt.
Du vet säkert allt detta redan men det kan vara skönt att höra det från andra ibland.
Jag älskar dig massor.
puss puss
Skicka en kommentar