Just de, en sak som jag glömde berätta om. Ni som känner ilsa vet att hon inte riktigt lyssnar alls på mig när hon ska bli inkallad. Å det är mitt fel, som inte tränat stenhårt på det under hennes uppväxt. MEN! när vi var hos husse Marcus sist så tränade vi lite på det i hundgården sm ligger i närheten där han bor (just nu hihi) iallafall, under hela tiden idag så kom hon fram till mig och ville bli klappad, å hon kom de flesta ggr till mig när jag ropade, och det är ett så stort framsteg så jag blev så otroligt glad och stolt över oss. Gick hur fint som helst å kalla in henne idag, och hon fick en massa korv å pinne som pris, å jag börjar bygga upp ett förtroende igen att hon kan komma till mig utan att bli kopplad. Är såå glad och stolt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar