Känner mig väldigt tursam.
Säger upp mig från jobbet i Karlstad för att flytta till min bästa vän och hjärtevän Dessan. Aldrig mött någon som känns så jävla 100% matchning. Allt vi andas och tänker synkar vi i.
Iallafall så börjar ja som vikarie här i Boden som personlig assistent. Trivs jättebra med kunden och hans anhöriga samt gruppen som jobbar kring honom. Alla är så goa och trevliga, kände mig välkommen och omhändertagen direkt som ny i stan.
Knappt två månader senare söker jag en tjänst där, jag fick den av 30 sökande! känner mig jävligt kompetent, sist in och ändå fick jag den =)
Jag förlorade allt när mamma gick bort, den sista trygga punkten jag hade, visst jag har många syskon och en underbar storasyrra, men det är ändå inte förälder och den trygghet det innebär. Allt blev grått och dött i Karlstad efter att mamma försvann. Det var inget svårt beslut att ta mitt pick och pack och ilsa och bege mig upp i Norr där min själsfrände och underbara tjej Dess befann sig. Det är sjukt hur man kan va så likasinnad en annan människa, från första stund var det en övermäktigt vänskap mellan oss. Sen föll allt det andra bara naturligt. Det var självklart helt enkelt.
Inte nog med det så fick jag fyra underbara svärföräldrar, hennes Mamma och hennes nya, hennes pappa och hans nya. Dessa fyra är dessutom väldigt goda vänner och umgås så mycket de kan. Dessa svärföräldrar känns som lite av extraföräldrar till mig nu, de ställer alltid upp och finns där när man behöver. De har välkomnat mig från första stund och jag kan inte önska mig mer än så.
En sak till som gått i uppfyllelse är att bo i hus, med stor trädgård. Kan inte i ord beskriva hur jävla underbart det är, jag får utrymme för min kreativa sida och det mår jag ju bra av i kropp och själv. Bara kunna släppa ut hundar så de får leka och slappa och må gott, speciellt ilsa, jag märker på henne att hon mår som en prinsessa, hon har en bästa vän i Oliver, alltid sällskap hemma när vi är borta, hon älskar att va i trädgården och bara göra det hon vill, busa eller slappa eller hålla koll på oss när vi pysslar och donar.
En sista sak som jag har gått och tänkt och velat om i så många år är KÖRKORTET. Det är nu på gång, och det känns så härligt att äntligen få sätta igång och det känns inom räckhåll.
Och sist men inte minst, Norrbotten är vackert!
Långt inlägg detta blev men fick en skriva av mig attack.
Nu sätter jag punkt.
Säger upp mig från jobbet i Karlstad för att flytta till min bästa vän och hjärtevän Dessan. Aldrig mött någon som känns så jävla 100% matchning. Allt vi andas och tänker synkar vi i.
Iallafall så börjar ja som vikarie här i Boden som personlig assistent. Trivs jättebra med kunden och hans anhöriga samt gruppen som jobbar kring honom. Alla är så goa och trevliga, kände mig välkommen och omhändertagen direkt som ny i stan.
Knappt två månader senare söker jag en tjänst där, jag fick den av 30 sökande! känner mig jävligt kompetent, sist in och ändå fick jag den =)
Jag förlorade allt när mamma gick bort, den sista trygga punkten jag hade, visst jag har många syskon och en underbar storasyrra, men det är ändå inte förälder och den trygghet det innebär. Allt blev grått och dött i Karlstad efter att mamma försvann. Det var inget svårt beslut att ta mitt pick och pack och ilsa och bege mig upp i Norr där min själsfrände och underbara tjej Dess befann sig. Det är sjukt hur man kan va så likasinnad en annan människa, från första stund var det en övermäktigt vänskap mellan oss. Sen föll allt det andra bara naturligt. Det var självklart helt enkelt.
Inte nog med det så fick jag fyra underbara svärföräldrar, hennes Mamma och hennes nya, hennes pappa och hans nya. Dessa fyra är dessutom väldigt goda vänner och umgås så mycket de kan. Dessa svärföräldrar känns som lite av extraföräldrar till mig nu, de ställer alltid upp och finns där när man behöver. De har välkomnat mig från första stund och jag kan inte önska mig mer än så.
En sak till som gått i uppfyllelse är att bo i hus, med stor trädgård. Kan inte i ord beskriva hur jävla underbart det är, jag får utrymme för min kreativa sida och det mår jag ju bra av i kropp och själv. Bara kunna släppa ut hundar så de får leka och slappa och må gott, speciellt ilsa, jag märker på henne att hon mår som en prinsessa, hon har en bästa vän i Oliver, alltid sällskap hemma när vi är borta, hon älskar att va i trädgården och bara göra det hon vill, busa eller slappa eller hålla koll på oss när vi pysslar och donar.
En sista sak som jag har gått och tänkt och velat om i så många år är KÖRKORTET. Det är nu på gång, och det känns så härligt att äntligen få sätta igång och det känns inom räckhåll.
Och sist men inte minst, Norrbotten är vackert!
Långt inlägg detta blev men fick en skriva av mig attack.
Nu sätter jag punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar